Få tag i livet

Keltainen rantaviiva

Utslagning har varit ett samtalsämne i Finland så länge som jag kommer ihåg. Utslagning bland ungdomarna ses som ett allvarligt samhällsproblem, eftersom tiotusentals ungdomar försvinner utanför utbildningsslussen och risken är att de inte i framtiden deltar med sin insats i att hålla samhällshjulen rullande. Ett av regeringens spetsprojekt är att utveckla ungdomsgarantin i riktning mot en kollektiv garanti. Alla ungdomar som genomgått grundskolan garanteras åtminstone en studieplats. Navigatorerna erbjuder lågtröskelservice och finns till för att stöda och ge råd åt ungdomarna tills den egna situationen klarnar och en långsiktig lösning hittas på den ungas situation.

Att tala om utslagning är också politisk maktutövning och ibland skuldbeläggande för den unga. Ungdomarna berättar att de stämplas som misslyckade, då de trots sina försök inte klarar sig i studierna eller de trots otaliga ansökningar inte får en arbetsplats. De skuldbelägger sig själva, fastän undersökningar visar att inte ens en högskoleexamen numera garanterar arbete och utkomst. Företagen söker kunniga arbetstagare, men på grund av ekonomiska och produktionsmässiga orsaker kan man göra avkall på dem.   Situationen i samhället och effektivitetstänkandet som drivits till sin spets återspeglas också på de unga och deras framtidsbild.

För att förebygga utslagning har flera projekt grundats i vårt land. Lokalt har man också funderat på lösningar i Vasa, till exempel samarbetet i fråga om övergången från grundskolan till andra stadiet, som jag tycker fungerar bra. En viktig uppgift för dem som arbetar med ungdomar är att göra ungdomarna till en del av samhället. Arbetstagarnas effektivitet och framgång mäts ofta med hur den ungas studier avancerar eller om den unga kommer in i arbetslivspolitiska lösningar. Alltid räcker detta ändå inte till i den ungas situation, för om han eller hon har till exempel psykiska problem eller rusmedelsproblem, borde han eller hon få hjälp och stöd i att sköta det egentliga problemet. Ibland ingår i hjälpen också att acceptera en fördröjning i studierna.

Att bli utanför utbildningsslussen orsakar enorma ekonomiska problem för samhället, men det innebär samma sak också för individen. Som ett tillägg blir man också på annat sätt sämre lottad och får kanske också psykiska problem, då avbrott i utbildningen inte tolereras och pressen på att klara sig på arbetsmarknaden blir ohanterlig.   Sökande och funderingar kring den egna framtidsbilden har alltid hört till ungdomstiden. Många 15-åringar har svårt att gestalta vad de vill göra i framtiden och vilka de egna styrkorna är som man skulle vilja utveckla vidare. Som stöd för sitt beslut behöver den unga lära sig självkännedom och få upplevelser av att lyckas, för vilket det i skolan borde ges tid och verktyg.

Social funktionsförmåga hjälper den unga att sträva efter en utbildning och en arbetsplats. Sirpa Kannasoja, som har forskat kring ungdomarnas sociala funktionsförmåga (2013), för fram att den sociala funktionsförmågan bland ungdomar kan definieras bland annat som målmedvetenhet, självsäkerhet och lojalitet. Erfarenheten av duktighet skapas i förhållandet mellan en själv och andra. I förhållandet mellan individen och gemenskapen eller individen och samhället formas respektive tidpunkts funktionsförmåga. En studie- eller arbetsplats räddar inte ensam den unga, utan det behövs i synnerhet ömsesidigt umgänge såväl i skolan som på arbetsplatser. Är det någon som har tid med det?