Jännäri hjälper den som spänner sig

Syksyinen kuva rannasta ja saunasta meren äärellä

Nästan alla spänner sig, åtminstone någon gång. Det är naturligt att spänna sig inför nya situationer, såsom att hålla föredrag framför klassen eller att träffa nya människor. En situation som man på förhand tycker är viktig höjer energinivåerna, försätter kroppen i beredskapsläge och hjälper en att gå i land med situationen. Pulsen höjs, andningen blir tätare, munnen blir torr och rösten kan darra. Att spänna sig kan bli ett problem, om kroppens signaler uppfattas som negativa eller om spänningssymptomen känns så obekväma att man vill slippa dem. Den som spänner sig tänker kanske också att det inte är tillåtet att spänna sig och att det inte får synas utåt.

Psykiatriska sjukskötaren på Ungdomsstationen Klaara Katja Hovinmäki har redan i flera år tillsammans med Vaasan lyseon lukios kurator Anu Ramsila lett kursen Jännäri, som är riktad till ungdomar som spänner sig. På kursen söker man verktyg för att komma till rätta med rampfeber och för att få säkerhet i sociala situationer. På den tio veckor långa kursen går man via den egna spänningshistorien igenom rädslor för att möta ångestskapande situationer, gör övningar för att sätta ord på känslor och funderar på tankar som ökar eller minskar spänningen. Den som spänner sig tror kanske att t.ex. klasskamraterna tycker att man är pinsam för att rampfebern syns utåt. Då man funderar kritiskt på det, kan det visa sig att det inte alls stämmer eller att det minst sagt är en överdrift. Klasskamraterna kan nog märka att man koncentrerar sig inför föredraget, men det är sannolikt att de förhåller sig välmenande till spändheten. Genom att bearbeta tankarna släpper också spändheten ofta, men för att övervinna den behövs också att man går in i spännande situationer, att man utsätter sig själv och övar sig. En av hörnstenarna i Jännäri-kursen är funktionalitet. Kursdeltagarna övar sig att hålla föredrag, slappna av och konfrontera nya situationer. Det egna bekvämlighetsområdet har man lämnat t.ex. genom prova på vinterbad.

Katja berättar att hon varje år gärna återkommer som ledare för Jännäri-kursen tillsammans med sitt arbetspar.”Verksamhetsformen i grupp ger variation till det egna arbetet, men responsen från deltagarna och verksamhetens effekter gör mig övertygad om och om igen att gruppen är nyttig." Jännäri-kursens verkningsfullhet mäts med SPIN-FIN-mätaren. Rädsla för sociala situationer och social ångestfylldhet mäts genom självutvärdering i början och i slutet av kursen.” Poängen sjunker, undvikande beteende som är skadligt med tanke på spänning minskar och förhållningssättet till den egna spändheten förändras,” gläder sig Katja. Hon tar också fram en faktor som är mycket kraftgivande på kursen: kamratstödet.

Kamratstödet för att klara av spännande situationer är viktigt i synnerhet då man är ung. Att bli mobbad stärker känslan av att vara sämre och får en ofta att försöka dölja normala reaktioner som har att göra med att man spänner sig. Jännäri-gruppen accepterar att man spänner sig och att höra andras berättelser hjälper en att få proportioner på sin egen spänning. Det är trösterikt att märka att man inte alls är den enda som spänner sig eller rodnar i klassen samt att höra hur de andra under kursens gång berättar hur de klarar av spännande situationer, var och en på sitt sätt.